Ensam trots gift

[Indigo Cifaqe]

Jag känner mig ensam i min relation. Min man lägger all sin tid och energi på sitt jobb, och ytterst lite på mig och vårt barn. Jag har fulla ansvaret över allt i hemmet, barn, utflykter m.m. Han skulle aldrig få för sig att bjuda ut mig på en date, planera ett äventyr eller liknande. När jag gör det är han negativt inställd ofta och jag blir ledsen och det leder till bråk. Jag känner mig så ensam, jag försöker lägga min tid på vänner men de har ju egna liv. Mitt barn är 1.5 år, men vad tiden går kommer vi ju kunna hålla varandra sällskap och åka på resor eller tex sporta tillsammans. Vad hade ni gjort i min situation? Bor i en stor stad

<3 Jättejobbigt! Känner du dig känslomässigt ensam också eller är det framförallt den här biten av att komma ut och göra aktiviteter tillsammans som är det största problemet – om du vill säga?

[Pink Firaga]

Känner igen dig. Är själv ensam i ett förhållande med två barn. Sambon tar inga initiativ till att umgås. Äldsta barnet är 3 år och det har varit såhär från början av graviditeten med äldsta. Har du pratat med din sambo om tex en burk med saker att göra ? Ni drar en varje vecka och så gör ni det ihop. Du skriver 10 och din sambo 10.

gjorde så med min sambo. Funka inte men funkar kanske med din ?

[Green Boriti]

Jag förstår verkligen. Jag själv har inga barn, men min kille har en son från sitt tidigare förhållande och jag gör väldigt mycket för hushållet samt barnet som inte är mitt eget. Väldigt ofta känner jag mig ensam och aldrig utvilad, men jag tror det värsta är känslan av att man är den enda som försöker fixa saker och göra det bra.

[Azure Nodaju]

Jag är i samma situation. Det blir inte bättre..mina barn är 8 och 11 nu, jag umgås med de mer än min man. Det blir ofta bråk när vi reser eller går ut tillsammans

[Azure Nodaju]

Jag hade försökt med parterapi i din situation. Och hjälper inte det tycker jag ni ska lämna varandra.

[Azure Gobeba]

Jag är man och utsvulten på närhet. Det är ett jävla stök hela tiden och aldrig tid för hud mot hud. Knulla är jag helt ointresserad av. Alldeles för mycket snabbisar under 20 år av barns närvaro. Hon vet fan inte hur man är närvarande till en naken man. Det är som att ha sex med en äggtimer, jag skiter i det nu och har flyttat till ett pojkrum där jag kan snarka och runka i fred. Det är snäppet roligare än att titta in i hagelbössan men ingen orgie i omtanke och smek direkt. Så jävla less att jag börjat köra bil med avsikt att inte ha en chans om något händer. Bilfan gör 140 och det borde räcka i den kakburken till att bli köttfärs vid avåkning.

Ja, jag skriver i affekt. Jag ser bra ut, passerade just ett halvt sekel, vill bara känna lite jävla passion och ömhet innan jag blir impotent av ålder. Är det någon som känner att det är dags för en älskare så kan vi diskutera saken. Jag kan och vill inte skilja mig av en flera riktigt viktiga orsaker, viktigare än mig iallafall.